Så...vad gör vi med den som slåss?? Burar in, straffar, dödar...alltså attackerar på bästa sätt.
Blir det bra då? Slutar den att slåss? Finns det andra sätt? Kan vi ta reda på varför den slåss eller finns det andra sätt?
Så här går mina funderingar just nu.
Läste i Byron Katies bok också att det finns bara 2 huvudkänslor - kärlek och förvirring!
Vad gör man med en förvirrad och rädd person? Slår??? Straffar???
Nä inte ofta. Man hjälper den till rätta. Tar hand om. Ser och försöker hitta lösning.
Så om Spiro är förvirrad vad kan jag göra? Och om Immun också är förvirrad?
Jag tänker hitta en lösning...nu eller aldrig!
3 kommentarer:
hej
önskar att jag fick skicka en armada till dej
en armada med krigare som alierar med dina
fulla med styrka och hopp hopp att en dag segra över fienden i din kropp
kram kenneth
Enl tao så ska livet inte vara en kamp. Vi ska undvika kampen, betyder det att vi ska ge upp?
Det berättas om en mycket gammal man som slängde sig i floden, följde med vattenströmmarna och ut genom det höga vattenfallet, utan att drunkna, utan att slå sig. Då dom frågade hur han gjorde svarade han; att han lärt sig att bli ett med vattnet, bara följa med, då var vattenmassorna inte farliga längre.
Men då det gäller en sjukdom ska man bara ge efter? Det låter ju farligt.
Kampen i sig tar mycket energi och kraft. Hur ska man bekämpa en sjukdom UTAN att kämpa?
Den som har varit sjuk länge har lätt att se sin kropp som en fiende, något som gör ont, något som inte orkar, räcker till längre.
Vem blir det som man kämpar emot då???
Detta är funderingar.
Jaa vem kämpar man mot då?? Sej själv kanske... Det är ju min kropp.
Jag tror att vi kan se olika på uttrycket "att ge upp". Vi tänker ofta på det som att inte göra nå't åt saken men jag tror att vi också kan släppa taget om kampen och låta energin flöda i kroppen så att den inte fastnar. Se mer i nästa inlägg:)
Och tack Kenneth för viljan att skicka en armada..
Skicka en kommentar