Fåtölj får nytt liv!

Den här fåtöljeb har funnits i X antal år hemma hos min mor. Sen har den stått hemma hos oss och väntat på att få nya kläder...

Häromdagen fick den det - bokstavligen Kläder. Jag har haft min fårskinnskappa ute på Blocket i några veckor men ingen har hört av sig. Då kom jag på att jag skulle använda skinnet till fåtöljen!

Bakstycket klippte jag lös och har hängt över ryggstödet, framstyckena hänger över armstöden med användbara fickor :) Osv, osv...

R har suttit in den nu och ska få ta den till sin nya lägenhet då han flyttar in nästa vecka.

Rätt ton

När du hör musik som har "rätt" ton för dig
När du ser något som berör
När du känner Den smaken
...

Då vet du att du har kontakt med din essens.

Om så bara för ett ögonblick stannar allt och du känner igen
Det slår an din ton

Samklang

Vad behöver du?

Hur många procent av det du äger kan du vara helt säker på att du verkligen behöver?

Hur mycket pengar behöver du?

Vad är viktigast i ditt liv?

Är det verkligen viktigt för din överlevnad?

Jobbar du för att du verkligen behöver pengarna?

Vad skulle hända om du inget hade?

Se dig omkring...

Utan att känna skuld...

Vad händer om du inte stressar?

När lyssnar du inåt? Vad hör du då?

Hur många vänner har du som du verkligen trivs med?

När mår du bäst? Verkligen allra bäst.

Vad gör du då?

Om du alltid skulle få må så bra - hur skulle det vara?

Hur mycket av alla dina saker/pengar använder du när du mår allra bäst?

Är du ensam eller med någon då?

Hur ofta mår du så bra?

Om du tänker på hur du mår när du mår bäst och ställer första frågan igen....vad svarar du då?

På G igen!

För 1 år sedan kändes det vidrigt att leva i min kropp.

Att bara gå 10 m var som att springa 1 mil. Kroppen kändes som om den skulle falla isär eller explodera vilken sekund som helst. Benen vägrade gå framåt av sig själva och hjärtat pumpade ömsom forcerat ömsom sakta med vissa avbrott. Som om det inte kunde bestämma sig för om det skulle stanna eller rusa.

Alltså både kaos och en slags uppgivenhet.

Jag minns att vi tog bilen till Stockholm i den vinterns första snöväder och jag var livrädd för allt oväntat. Kunde skrika till om en bil körde förbi som jag inte var beredd på. Som om alla sinnen var på helspänn. Men självklart var alla prover (som togs på vårdcentral) bra och det var så klart inget fel på mig. Annat än inbillning - eller?

Nåja, det är helt annorlunda nu.

Jag tog tag i saken själv och fick hjälp av goda vänner inom den alternativa vården. Efter en del analyser så har jag rensat och läkt kroppen gradvis. Det är en lång bit kvar till full hälsa men jag är lycklig över att kunna ta promenader och märker att det går sakta men säkert framåt. Ibland tar jag ett steg bakåt - för att jag överansträngt mig och slarvat med både näring och healing. Då får jag skärpa upp mig igen och ta nya tag. Jag vet inte om det går att förklara hur illa jag mått. Det ena gav det andra och till slut visste jag varken ut eller in. Kunde inte ens förklara mina symptom. När jag ser tillbaka på det så fattar jag inte hur i hela friden jag tog mig igenom dagarna. Varför la jag mig inte bara ner och gav upp? Varför sa jag inte att jag inte orkade? Kanske för att jag till slut trodde att jag var galen.

Total utmattning! Efter många års obalanser som skapat en sjuk kropp. Som tur är så tänker jag inte tillbaka varje dag numera.

Jag lever ett väldigt lugnt liv och är lycklig för varje ny dag. Medveten om att jag inget vet om i morgon. Men så är det ju för oss alla. En sak som blir mer och mer tydlig är;

Jag älskar att måla! Och njuter av att gå in i färgerna! Som en meditation där jag blir medveten om min existens. Det ger näring in på cellnivå och jag är helsäker på att det skapar hälsa!

Sälja hus

Vi ska sälja vårt hus som vi nu rustat och rustat... Båda sönerna flyttar ut nu och huset känns på tok för stort för oss två. Eller så är det helt enkelt dags att avsluta den här perioden i livet och gå vidare mot nya äventyr.

För visst är väl livet ett äventyr?

Första frågan vi får är alltid; "Men var ska ni bo sen?" Och jag har faktiskt inget rakt svar på det. Jo, "Vi vet inte"... Men eg så är det klart att lite vet vi ju. Vi trodde nog att det skulle bli en lägenhet eller ett radhus i Pitstan, men ju längre tiden går så desto mer lutar det åt att vi faktiskt drar oss söderut igen (efter 7 år i Piteå). Allt är bra här och jag skulle kunna bo kvar. Men...

Vi har insett att vi är totalt fria nu. Med en man som jobbar i Norge och lika gott kan flyga till jobbet som att köra bil 80 mil (1g/mån) enkel väg. Jag kan måla var jag än befinner mig eller pyssla med andra saker. Så då är frågan "Var vill vi bo?" Vi har ju alla drömmar... En dröm är att bi där det är varmt även på vintern och då faller Pite bort - platt fall! Man behöver ju inte bo i Indien eller Thailand för att det ska vara varmare än -30 på vintern. Så kanske mellan/sydeuropa? Husvagn har vi testa - husbil eller husbåt kanske?

Tänk om nån kunde skänka oss en lagom stor båt att kuska runt i ett år eller så i Europa. Man får ju önska eller hur?! Visst kan vi köpa en båt men vår bank lånar inte ut till husbåt! Fritidsbåt är ok men inte husbåt - nåja, mindre summor går bra men inte en husbåt för 1.5 mille. Jag skulle ju kunna blogga om båtlivet för en tiding kanske eller varför gör inte TV ett program om boende på husbåt?!

Jaja, jag vet att det är vilda drömmar! Men det är härligt att ha så mycket valmöjligheter :D Samtidigt blir det så stort och näst intill omöjligt att greppa... Så vi får väl se vad som händer då vi sålt huset.

Vagabond

Jag har flyttat många gånger i mitt liv, vilket har berikat mig massor!

Det finns människor som bor på samma ställe hela livet och ibland har jag avundats dem. Att de kan stanna kvar och känns sig tillfreds med det. Att inte behöva se allt i hela världen! De kanske tycker att vi vagabonder är oroliga själar - och det är ju fritt fram att tycka:)

Tidigare trodde jag att det var viktigt att ha en hemmaplats som alltid kändes trygg. Nu har jag verkligen förstått att det inte kommer att finnas för en vagabond - inte 1 plats alltså... Det finns ett hem i hjärtat som man alltid bär med sig, vart man än kommer. Och hemma är där man är just i denna stund. Trygghet inombords - utan att känna att det måste vara annorlunda - SKÖNT!

Att få flytta runt och vara vagabond:) Behöver inte vara så långt alla gånger...

This is my life!

"This is my life, my friend
and I can't be no one else"
sjunger Anna Bergendahl.

Precis så känns det idag:D Så är det ju alltid men ibland känns det som om jag behöver stå upp för mig själv och mina idéer lite extra. För mig själv i alla fall.

Jag är ju allra bäst på att vara just mig själv.

Så idag ska jag njuta av att vara mig själv - då speglas ju det i andra så det blir spännande att se vilka jag möter...

Ha en fin dag och var dig själv!

Våren!

Nu finns det bara lite snö i norrsluttningar kvar och det har gått så himla fort för snön att töa i år. För en vecka sen så fanns det massor kvar på gräset.

Igår var det +17 i skuggan även här i Piteå. Det sämsta med så här varmt i april är när det blir kallare igen innan sommaren kommer på riktigt... Men jag njuter nästan lika mycket som om jag vore på solsemester - bäst att passa på!!

Vissa dagar längtar jag tillbaka till Västerås...längtar efter tussilago i massor, vitsippor, blåsippor, ekar, alla stora träd, äppelträd, körsbärsträd, fläder......

Jag känner inte mig mer "hemma" på nå'n speciell plats - troligen för att jag flyttade massor som barn. Jag är nog "hemma" där jag finns för tillfället. Visst det kan ge en rotlöshet men det ger också flexibilitet och nyfikenhet. Jag är inte rädd för att åka in i nya städer eller ens flytta till dem. Jag har lätt att släppa den gamla platsen och hitta den nya.

När jag skriver det här så undrar jag hur det kan komma till nytta nu då jag ska försöka komma igång att jobba igen efter några års sjukdom. Kanske, kanske kan jag hitta kraft igen till i alla fall 50%. Men jag är ännu inte säker på om jag ska jobba med nå't jag gjort tidigare eller nå't helt eller delvis nytt.... Blir intressant!

Min enda rädsla är att jag inte ska orka. för orken är som bortblåst egentligen och den brukar mest räcka till att ta mig igenom dagarna. Nu har jag praktiserat 1 vecka och som sagt vilat hela helgen, så vi får se hur det går....

Härlig målarhelg

I helgen har jag målat med olika personer varje dag och det var riktigt givande!

I fredags kväll åt vi Bläckfiskgryta som du hittar recept på under "MAT". Jag tror att den gick hem - kanske delvis för att jag verkligen älskar att laga den.

Det är så härligt att se olika slags uttryck och även testa nya själv:)

-30.....brrr

Man kan ju undra varför i hela friden vi bor i detta kyliga land!

När det är -30 eller ännu kallare så är det jobbigt. T om bilen är seg. Inte konstigt att kroppen blir stel och att det går åt energi.

Nä - det skulle vara skönt att vistas i värmen under vintern! Får kanske fixa det...

Ljuset!

I natt har jag sovit 11 timmar! Förmodligen behövde jag det. Jag blir medveten om hur mycket mer vila jag får då jag somnar tidigt - alltså vid 21-22 tiden.

Himlen ser ljus ut idag! Snön är kritvit för det snöade nå'n cm igår.

Tänk så bra jag har det som får sova så länge jag vill :) Om vi varje dag försöker se nå't positivt i tillvaron så är det bra för oss, tror jag. Men jag vet att när man mår som allra sämst så är det mkt svårt att hitta nå't sånt. När det bara är överlevnad som gäller...

Sustain

Sustain your life with all your heart
keep up the speed in light

Go further in the darkest mind
beyond the fear of night

Beyond the minds reflection
will be a new and growing seed

A seed to plant and nourish
a life is rising from within

Det enda som betyder nå't?

Jag kommer tillbaka till ämnet igen; Vad är viktigt? Finns det nå't som är viktigt?

Då jag faller ner i den djupaste av smärtgroparna och inte tar mig upp - då frågar jag det igen! hur ska jag orka igenom en dag till? Varför ska jag orka??

Visst det låter som om jag är klassiskt deprimerad! Håller med om det!

Men då jag frågade mig i morse när jag vaknade så är det enda svar jag får; att vårda och vara i kontakt med mitt innersta!

Det som jag inte ens har ett ord på...själen..nja...hjärtat....hm...kärleken...jo kanske.... Inser att det inte behövs ett namn - huvudsaken att jag vet:)

För mig ser "den" ut som en såpbubbla - men med ett fastare hölje - och den finns inom mig i magen eller snarare är den större än kroppen fast egentligen har den ingen fast storlek... Ni fattar eller hur?!?! :)

Om jag är i kontakt med den så går allt så mycket lättare och trivialiteter som bil, hus, disk, tvätt, krig (t om), välfärd osv blir oväsentligt!!

Tänk om det vore så enkelt??

Tänk om alla gjorde likadant och vi förstod att inget är viktigt?!? Och med viktigt menar jag så viktigt att vi inte skulle leva utan det! Jo, jag vet faktiskt folk som lever utan mat - frivilligt alltså - men de är så klart tokiga de också..eller?

Visst är jag galen?! För om det är sååå enkelt att vi bara kan vara, då faller ju allt vi byggt upp eller hur?!

Sen kan vi så klart välja att lägga till "viktigheter" för att det ger oss nå't så länge vi är på denna jord eller???

Fundera kan man ju alltid.

Nu ska jag praktisera kontakt med mitt "klot"!

Nytt år - nya tag!

Jag gillar verkligen januari! Inte för kylan skull utan för att det vänder och går mot vår! Nåja, visst är det ett tag kvar innan solen värmer, men ändå!

Det är redan längre dagar - hela 29 minuter längre idag än för en vecka sedan!

Idag har vi det kallt; -22 mitt på dagen. Men jag tror att vi har mindre snö här än söderut - konstigt!

Sonen är förkyld och klagar över ont i ögat och att han ser sämre...hm undrar vad det kan vara? Den andra sonen jobbar 15 mil hemifrån och jag saknar honom som sjutton! Det är ju så livet är, att de ska växa upp och flytta hemifrån men... sakna kan jag ju få göra:) Tur att det finns mobiler och internet som gör det lätt att hålla kontakten.

Ikväll såg vi en gammal film och jag blev påmind om mkt som förändrats på bara 20 år!

Nu ska jag krypa i säng! Natti, natti!