Släppa taget

Igår kom min kära vän Pia hit:) Jag fick en Pi-behandling! Det hjälper mig att känna var i kroppen det är stagnerat - framförallt i vilket chakra. Genom att gå in i känslan och tillåta den att finnas så kan jag också se vad som finn djupare in i den. Efter några steg kom jag i kontakt med en mycket kraftfull energi i mig. Då kan jag släppa taget om smärta, förvirring och oro. Och bara låta allt flöda fritt. Stagneringar släpper taget när jag inte håller fast dem:)

Det här är ju inget nytt men jag behöver träna träna träna ... för att vara medveten om att den finns där.

Då jag var i tonåren blev jag för första gången medveten om den. Jag hade hög feber och låg avlappnad och "borta" i sängen och upplevde hur stora bollar kom rullande mot och över mig. De var som såpbubblor i formen - formlösa - och kunde innesuta hela mig förutom huvudet. Flera år senare var jag hos Mikael Ranerås och fick en konsultation och jag upplevde samma känsla men nu ännu starkare och mer som om jag var en michelingubbe. Han pratade om att centralsolsenergin kom.

Vad vi än kallar den så är den oerhört stark och mild på samma gång. Kraftfull och otroligt uppbyggande. Tillåtande och på samma gång pushande. Samtidigt som den bara ÄR.

Fight

Så...vad gör vi med den som slåss?? Burar in, straffar, dödar...alltså attackerar på bästa sätt.
Blir det bra då? Slutar den att slåss? Finns det andra sätt? Kan vi ta reda på varför den slåss eller finns det andra sätt?

Så här går mina funderingar just nu.

Läste i Byron Katies bok också att det finns bara 2 huvudkänslor - kärlek och förvirring!

Vad gör man med en förvirrad och rädd person? Slår??? Straffar???

Nä inte ofta. Man hjälper den till rätta. Tar hand om. Ser och försöker hitta lösning.

Så om Spiro är förvirrad vad kan jag göra? Och om Immun också är förvirrad?

Jag tänker hitta en lösning...nu eller aldrig!

Spiro versus Immun

Spiro och hans gäng sitter inträngda i ett hörn...livrädda...så rädda att de inte orkar ta sig därifrån
Lika bra att sova, att vila, att vara beredd på nästa attack från Immun och hans trupper

Så kommer den...kroppen har överansträngt sig... igen
Immun kommer i full styrka för att ta hand om infektionen

Spiro vaknar med förnyad kraft och inser att immunförsvaret kan döda även honom
Han väcker sitt gäng och de kastar sig genast ut för att försvara allt och alla

De sätter hjärtat på full speed medans hjärnan stängs av
musklerna slår de ut och de stänger lymfan

Allt för att överleva!

Ännu en gång lyckas de knäcka Immun som med sin här faller ihop
Immun tänker att nästa gång ska de minsann ta Spiro och hans kumpaner

Men inte nu....nu måste de vila...

Att hålla sig kvar och överleva

"Om jag är positiv och låtsas må bra så ska det nog bli bra" har visst varit mitt tema i år. Att inte riktigt erkänna hur dåligt jag mår. Kanske för att jag inte orkar se era oroliga/misstänksamma/skeptiska/bekymrade ansikten...jag orkar inte med mig själv ens. Den där envisa känslan av ständig influensa som inte ger sig utan i stället accelererar med jämna mellanrum. Som inte syns tydligt alla da'r. Här känns det som om det inte ens är nå'n idé att skriva om den för ni har tusen ursäkter - och jag också - ingen idé att ens klaga för alla inklusive mig själv tror att det bara är jag som gnäller över det som inte syns.

Och jag mådde ju bättre i somras...

Den förbannade lilla bakterien - spiroketen - som gömmer sig då den behagar och anpassar sig efter varje försök att bekämpa den! Den lär sig att hålla sig kvar... att överleva. Att stå emot ständiga angrepp. Den förökar sig och de nya spiron blir ännu starkare och bryr sig inte alls om vad deras förfäder dog av. "HAHA vi kan överleva i vilken kropp som helst!" Då jag läser på webben om Lyme disease och hur man ev kan bekämpa den så inser jag att det förmodligen är mkt svårt. Spiron verkar vila ibland för att så fort kroppen får en svaghet kasta sig ur vilan och växa sig stark igen. Därför hoppar symtomen till viss del och får patienten att verka galen och inbillningssjuk. Men en viss röd tråd finns det hos varje angripen person.

Lyme disease=borrelia. Och den bakterien är en spirochet. Vill du se hur en fästing eller bakterien ser ut så titta in på http://www.2000taletsvetenskap.nu/special/borrelia/borrelia_lena_dicksson.htm

Där står även beskrivet på svenska hur borrelian kan bete sig, t ex:

"Den intracellulära formen av Borrelia burgdoferi varar så länge cellen lever och när cellen dör kommer den ut i omgivande vävnad. Celler kan leva från 2-3 veckor upp till 6-8 månader. Man kan därav anta att inom 6-8 månader har det mesta av Borrelian kommit loss ur sitt fängelse i cellerna och är redo för nya härjningståg. Mot denna bakgrund kan man bedöma att man behöver behandla 6-8 månader och i vissa fall upp till ett år. Vissa behandlare säger 2x8 månader.

Vid upprepade infektioner blir sjukdomen allvarligare. Ju mer Borrelia burgdorferi man har desto svårare har immunsystemet att bekämpa Borrelian, och ju längre tid man har spiroketerna desto svårare är de att bekämpa. Borreliabakterien förmår binda människans inflammationsdämpande protein (komplementfaktor H). Normalt skulle antikropparna och komplementet döda bakterierna, men genom denna geniala kapning av proteinet kan borreliabakterien kamouflera sig, och blir därför inte direkt dödade eller uppätna av inflammationsceller. På så vis kan bakterierna gömma sig i vävnaden och sprida sig i kroppen och nå hjärnan.

Även ett normalt och intakt immunsystem har således inte förmåga att eliminera Borrelia burgdorferi i alla dess former, ty för att skydda sig mot kroppens immunförsvar maskerar den sig och döljer sig.

Uppenbarligen har vi att göra med en lömsk och svårbehandlad bakterie, som kan ställa till med mycket. Symtomen som den ger upphov till är förvillande lika symtom för andra åkommor, vilket gör att Borrelios ofta blir förbisedd. Dessutom är Borrelians offer ofta mycket trötta och saknar energi. Den utveckling som Borrelios i allmänhet har, med en successivt tillväxande symtombild, gör att det nog inte kan uteslutas att den kan gömma sig bakom det vi benämner kronisk sjukdom."

Kanske är det ändå dags att göra en kraftansträngning och kasta sig över den rackarn igen!! Jag vill ju inte ge upp men antibiotika ger så hemska biverkningar! Kanske ska jag ändå stoppa i mig örter igen. De är också obehagliga och ger precis som anibiotika häftiga herxheimerreaktioner - symptomen blir värre då man tar medicin. Spiron protesterar och kämpar för sitt liv!!!

Men jag ska tamejtusan se till att jag kan bo i min kropp jag också! SÅ DET SÅ!!!

Julen

Så är då den magiska julen snart slut! I alla fall enligt mig för jag vill helst ha bort allt julpynt till nyår. Det är så laddat med jul..sån stress. Precis som om "allt" måste vara perfekt till jul...

"Blir den klar innan jul?" är en vanlig fråga. Vare sig det gäller ett par nya glasögon eller en renovering. Hur vi än vänder och vrider på oss så kommer det att bli julafton eller alltså 24 dec just den 24e! Vi kan sitta och rulla tummarna eller stressa ihjäl oss....24e kommer ändå när det är dags.

Precis som all annan tid. Dagarna kommer och går... De bara gör det... Vi kan ara välja vad vi fyller dom med.

Det handlar kanske inte om att ha perfekt städat till jul och själv vara sönderstressad för att det ska vara perfekt. Det blir lika mycket jul ändå oavsett om jag städar eller inte. Jag har testat det i flera år nu - och julen kommer i alla fall!

Vi har en underbar stilla jul i år. Lugn och fin med lagom mkt mat och paket. Lagom för oss kanske inte är lagom för nå'n annan...

Och nu har det äntligen vänt! För varje dag blir det ljusare och ljusare... underbart!!! Snart är det vår och sommar!!

Mer snö och barndomsminnen

Nu kan vi börja snacka snö :) Det blir så vackert! Jag hoppas det ligger kvar hela vintern. Och tysnaden som blir då det är mycket snö är helt underbar!!

Här har vi börjat skotta fram bilen och katten vill gärna vara med. 2 av våra katter ÄLSKAR snö! Att hoppa i och göra nya vägar. De ser ut att ha så himla skoj och vill gärna ha med oss ut i snön. Tredje katten - Kimzi -tycker att det är kallt och skakar på tassarna och gillar mer att se ut på de andra som leker...


Kanske är det barndomens lekar i snön som gör det extra underbart?! Att ta fram de röda Edsby-skidorna, stavarna och de röda pjäxorna (som var helt stela) med vita snören. Ylletröjan, mössan, raggsockorna och de vita lovikkavantarna som mamma stickat, de svarta elastabyxorna, en röd anorak (med märken från funäsdalen och friluftsfrämjandet på) åkte på och sen bar det av ut i bjurhovdaskogen i Västerås. Skogen som numera är ett bostadsområde.

En gång åkte hela familjen ut till Skultuna och filmade med super 8an då vi åkte i de små backarna i skogen. Mackor med korv och ost och till det mammas varma choklad. Många skratt blev det då vi såg filmen för eftersom det var kallt så gick den saktare och då vi splear upp den så ser det ut som en gammal stumfilm för alla rör sig jättefort!

Ja de va tider de!

Vit vinter

Här snöar det igen! Och vi snackar inte om snökaos utan välkomnar den vita fina snön som lyser upp! Det är ju så mycket ljusare med snö. Tog en bild då jag ute och gick häromda'n.

Den här julen känns så lugn och skön :) Vi ska vara hemma och ha det mysigt. Ofc ska vi rusta vidare och kanske blir Robins sovrum klart.