"Om jag är positiv och låtsas må bra så ska det nog bli bra" har visst varit mitt tema i år. Att inte riktigt erkänna hur dåligt jag mår. Kanske för att jag inte orkar se era oroliga/misstänksamma/skeptiska/bekymrade ansikten...jag orkar inte med mig själv ens. Den där envisa känslan av ständig influensa som inte ger sig utan i stället accelererar med jämna mellanrum. Som inte syns tydligt alla da'r. Här känns det som om det inte ens är nå'n idé att skriva om den för ni har tusen ursäkter - och jag också - ingen idé att ens klaga för alla inklusive mig själv tror att det bara är jag som gnäller över det som inte syns.
Och jag mådde ju bättre i somras...
Den förbannade lilla bakterien - spiroketen - som gömmer sig då den behagar och anpassar sig efter varje försök att bekämpa den! Den lär sig att hålla sig kvar... att överleva. Att stå emot ständiga angrepp. Den förökar sig och de nya spiron blir ännu starkare och bryr sig inte alls om vad deras förfäder dog av. "HAHA vi kan överleva i vilken kropp som helst!" Då jag läser på webben om Lyme disease och hur man ev kan bekämpa den så inser jag att det förmodligen är mkt svårt. Spiron verkar vila ibland för att så fort kroppen får en svaghet kasta sig ur vilan och växa sig stark igen. Därför hoppar symtomen till viss del och får patienten att verka galen och inbillningssjuk. Men en viss röd tråd finns det hos varje angripen person.
Lyme disease=borrelia. Och den bakterien är en spirochet. Vill du se hur en fästing eller bakterien ser ut så titta in på http://www.2000taletsvetenskap.nu/special/borrelia/borrelia_lena_dicksson.htm
Där står även beskrivet på svenska hur borrelian kan bete sig, t ex:
"Den intracellulära formen av Borrelia burgdoferi varar så länge cellen lever och när cellen dör kommer den ut i omgivande vävnad. Celler kan leva från 2-3 veckor upp till 6-8 månader. Man kan därav anta att inom 6-8 månader har det mesta av Borrelian kommit loss ur sitt fängelse i cellerna och är redo för nya härjningståg. Mot denna bakgrund kan man bedöma att man behöver behandla 6-8 månader och i vissa fall upp till ett år. Vissa behandlare säger 2x8 månader.
Vid upprepade infektioner blir sjukdomen allvarligare. Ju mer Borrelia burgdorferi man har desto svårare har immunsystemet att bekämpa Borrelian, och ju längre tid man har spiroketerna desto svårare är de att bekämpa. Borreliabakterien förmår binda människans inflammationsdämpande protein (komplementfaktor H). Normalt skulle antikropparna och komplementet döda bakterierna, men genom denna geniala kapning av proteinet kan borreliabakterien kamouflera sig, och blir därför inte direkt dödade eller uppätna av inflammationsceller. På så vis kan bakterierna gömma sig i vävnaden och sprida sig i kroppen och nå hjärnan.
Även ett normalt och intakt immunsystem har således inte förmåga att eliminera Borrelia burgdorferi i alla dess former, ty för att skydda sig mot kroppens immunförsvar maskerar den sig och döljer sig.
Uppenbarligen har vi att göra med en lömsk och svårbehandlad bakterie, som kan ställa till med mycket. Symtomen som den ger upphov till är förvillande lika symtom för andra åkommor, vilket gör att Borrelios ofta blir förbisedd. Dessutom är Borrelians offer ofta mycket trötta och saknar energi. Den utveckling som Borrelios i allmänhet har, med en successivt tillväxande symtombild, gör att det nog inte kan uteslutas att den kan gömma sig bakom det vi benämner kronisk sjukdom."
Kanske är det ändå dags att göra en kraftansträngning och kasta sig över den rackarn igen!! Jag vill ju inte ge upp men antibiotika ger så hemska biverkningar! Kanske ska jag ändå stoppa i mig örter igen. De är också obehagliga och ger precis som anibiotika häftiga herxheimerreaktioner - symptomen blir värre då man tar medicin. Spiron protesterar och kämpar för sitt liv!!!
Men jag ska tamejtusan se till att jag kan bo i min kropp jag också! SÅ DET SÅ!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar