Att leva utan rädsla

Ibland undrar jag vem som egentligen bestämt hur allt ska va...

Som t ex all vett och etikett, äktenskap, skola, hur vi ska bo osv. Vad som är rätt och fel alltså!

Vi har en massa inlärda "regler" som vi ofta inte ens reagerar på.

Barnen har gett mig en massa nya funderingar för de ifrågasätter rätt mycket. Och det är ju fantastiskt! Och det är inte bara mina barn såklart:) Men ofta tror jag vi är så insnöade så vi hör inte ens då de har en bättre idé utan vi bara kör på!

För om vi verkligen tänker efter; Vem i hela friden har bestämt att vi ska veta - i 15 årsåldern - vad vi ska arbeta med i vårt liv? Visst vi får ändra oss men om man skaffar sig en mkt dyr utbildning... Och hur ser "vi" på överläkaren som vid 40 år blir svetsare?

Och vem kan vid 20 år eg säga vid ett giftermål "Jag lovar att älska dig tills döden skiljer oss åt"???? Vem kan veta nå't sånt??? Att låsa sina känslor? Nog för att vi idag skiljer oss väldigt lätt! Men kanske finns det ett mellanting. Och vad är kärlek när det gäller att älska en annan människa? Och vad är kontrollbehov? Eller behov av att tillhöra? Vem vet egentligen? Och då menar jag bara att vi är så styrda av våra invanda mönster så vi tänker inte ens på att vi "köper" dessa mönster.

T om då det gäller mat och vikt och träning osv så tänker vi knappt efter vad vi själva tycker. Kanske rädslan för att gå upp i vikt just skapar övervikt?? Eller rädslan för att min partner ska hitta en annan just skapar att han gör det?

Hm...kanske är det rädslan som är boven? Självklart ska vi inte kasta oss in i vad som helst och göra ididotiska saker och sen säga att; "Jag kan göra vad som helst! Jag är inte rädd för nå't!" Eller? Vem säger vad som är idiotiskt?!

Låt oss leva ett liv utan rädsla så långt det är möjligt! Med omdöme..eller...