Idag är jag helt väck igen...
Kroppen känns som om den inte finns. Det brusar som ett vattenfall i huvudet och om jag skulle känna efter på djupet så kommer paniken för det är så vansinnigt otäckt!!!! Jag liksom försvinner... Orkar knappt lyfta en arm eller än mindre benet...
Det är klart...vi gick ju några hundra meter i snigelfart (enligt min son) igår, jag fick stanna flera gånger för jag orkade eg inte alls gå. Men det är ju fånigt att inte orka eftersom jag är frisk. Så då har jag bestämt mig för att inte känna efter så mkt utan; Det ska gå!
Så nu ligger/sitter jag här igen totalt utmattad, avdomnad i ansiktet och sluddrande. Måste skärpa mig igår då jag chattade med Pia för att använda rätt bokstäver. Vissa stunder är bättre..men så fort jag gör det minsta lilla...typ pressa 5 apelsiner (alltså det är fånigt - jag vet) så är jag där igen i utmattningen. Men visst alla blir ju utmattade av att pressa apelsiner ...eller hur??? Nä det är ju förstås psykiskt...jag håller nog på att bli galen...hm...så är det förståss. Fysiskt frisk är jag...eller??
2 kommentarer:
känner hu gärna jag skulle dela med mej av min hälsa till dej
du skulle kunna få 25% åt gången
ungefär som när jag ger blod någta gg per år
jag hinner återhämta mej mellan gångerna så det är bara att ta emot (om det nu gick)
tänk om vi kunde dela på alla saker på jorden hur skönt skulle de då vara för alla
kram kenneth
tack, jag känner hur några % når fram:)
kram
Skicka en kommentar