söndag 22 februari 2009

I'm not gonna take it...anymore!

Jag förstår att det är svårt att vara trovärdig. Och jag undrar hur högt det går att lägga ribban för vad en människa klarar fysiskt/psykiskt/mentalt/emotionellt. Om du är fullt frisk och slår dig på tummen så gör det ju jätteont! Om du strax efter slår skallen så är den smärtan i prio och tummen känns knappt. Ramlar du sen ner för trappen och bryter ett ben så försvinner båda de andra och så vidare...

Jag har problem nu då jag kommer till en läkare att beskriva vad som gör "ont" eller är problem. Känner mig helt blockerad och vet inte. Som inlindad i bomull...inte behagligt och mjukt utan dövande och tillfälligt avstängt. Icke levande.

Det går i vågor... ena stunden känner jag mig klar i knoppen, lätt i kroppen, rörlig...för att i nästa sekund helt oväntat bli suddig, svullen, tung, måste sitta/ligga, orkeslös...

Kanske är jag galen och inbillar mig allt!? Ja, i alla fall är det tillräckligt många runt omkring mig som undrar...eller?

Tidigare har det varit beroende av vad jag gör - om jag anstränger mig eller inte - nu kan det komma fast jag är stilla. Efter veckans magsjuka är det så illa.

Då jag ligger på rygg "fylls" vä bakhuvud och blir tungt och smärtande.

Igår var jag på akuten i Sunderbyn och fick ett underbart mottagande. Medkännande läkare som förklarade och verkade förstå mina problem. Förklarade lumbalpunktion på ett nytt sätt och sa ung: "ja då man har borrelia så blir ju varje ny infektion illa".

Den första svenska läkare som snackat som om borrelia kan vara kronisk och inte bara försvinna på 10 dars antibiotika!

Jag skriver ner mina symptom då de kommer för att komma ihåg och sen får läkaren noteringarna.

I morgon ska jag till infektionskliniken. Ska bli intressant... Känns som om jag faktiskt ska få hjälp och att jag är förstådd. Efter 11 år så är bara det en seger! Och att nå'n är intreserad. Om ingen där vill så får jag väl ta kontakt med läkaren på akuten igen!

En sak är säker! Jag ger mig inte!!! Nu eller aldrig så ska det letas genom den är kroppen tills vi vet varför! Inget förutom min död kan hindra mig! Och i så fall får de väl leta efter min död då!

Precis som Twisted sisters: We're not gonna take it!

1 kommentar:

karin på väg sa...

Hej!
jag har suttit och läst samma artikel på toan otaliga gånger innan jag fattade varför. Symtomen som står i artikeln liknar dina. kronisk trötthetssyndrom som är ärftligt och kan bryta ut efter en infektion. Det finns en klinik i i Göteborg. Du kanske har läst om det du också. kram