Det enda som betyder nå't?

Jag kommer tillbaka till ämnet igen; Vad är viktigt? Finns det nå't som är viktigt?

Då jag faller ner i den djupaste av smärtgroparna och inte tar mig upp - då frågar jag det igen! hur ska jag orka igenom en dag till? Varför ska jag orka??

Visst det låter som om jag är klassiskt deprimerad! Håller med om det!

Men då jag frågade mig i morse när jag vaknade så är det enda svar jag får; att vårda och vara i kontakt med mitt innersta!

Det som jag inte ens har ett ord på...själen..nja...hjärtat....hm...kärleken...jo kanske.... Inser att det inte behövs ett namn - huvudsaken att jag vet:)

För mig ser "den" ut som en såpbubbla - men med ett fastare hölje - och den finns inom mig i magen eller snarare är den större än kroppen fast egentligen har den ingen fast storlek... Ni fattar eller hur?!?! :)

Om jag är i kontakt med den så går allt så mycket lättare och trivialiteter som bil, hus, disk, tvätt, krig (t om), välfärd osv blir oväsentligt!!

Tänk om det vore så enkelt??

Tänk om alla gjorde likadant och vi förstod att inget är viktigt?!? Och med viktigt menar jag så viktigt att vi inte skulle leva utan det! Jo, jag vet faktiskt folk som lever utan mat - frivilligt alltså - men de är så klart tokiga de också..eller?

Visst är jag galen?! För om det är sååå enkelt att vi bara kan vara, då faller ju allt vi byggt upp eller hur?!

Sen kan vi så klart välja att lägga till "viktigheter" för att det ger oss nå't så länge vi är på denna jord eller???

Fundera kan man ju alltid.

Nu ska jag praktisera kontakt med mitt "klot"!